Här vid det gamla kopparverket är marken helt täckt av kopparslagg. Den mörka, smälta restprodukten dominerar ett stort område. Det är tydligt att växtligheten haft mycket svårt att få fäste här.
Kopparmalm har brutits här i trakten sedan åtminstone 1500-talet. Malmen skulle genomgå ett flertal processer. För att få fram ren koppar måste malmen rostas och smältas i flera steg. Processerna samlades inom ett kopparverk.
Gamla kopparverket, som även kallas Gamla hyttorna, anlades kring år 1700. Här fanns bland annat 3 smältugnar, en kopparugn och en garhytta.
När man går runt i området ser man tydligt platsen för kallrostgroparna, den första process som vidtogs i verket. Kallrostningslämningarna kännetecknas av de tydliga gula spåren, svavel, i slaggen.
För att bearbeta kopparmalmen åtgick mycket vattenkraft. Men vattenkraften var begränsad och skulle även räcka till gruvnäringen. Genom att i början av 1800-talet stänga detta verk och istället bygga ett nytt kopparverk längre ned i vattensystemet frigjorde man vattenkraft för gruvdriften.
1654 fick Simon Funck rättigheter att uppföra en Hammarsmedja vid Hed.
Tackjärnet kom från hyttorna i trakten, bland annat från Skilå masugn som även den ägdes av Funck.
Smedjan förstördes vid den stora översvämningen 1822. Även Lienshyttan och Forshammars smedja förstördes vid översvämningen. En ny smedja byggdes upp här vid Hedhammar och den omtalades som "en av de bästa och vackraste stångjärnssmedjor i riket". Smedjan var i drift fram till 1873.
Hammarsmedjan krävde arbetskraft och många familjer har genom århundradena varit bosatta där. Ända fram till slutet av 60-talet fanns bostäder vid Hedhammar.
Ruinen är idag väldigt förfallen och området är delvis avspärrat med band.
Hedhammar ligger vid Forsåns naturreservat strax söder om Riddarhyttan. Vid ån finns en grillplats iordningställd av länsstyrelsen. Här passerar även Istidsleden, punkt 2 Forsån.
Här låg Yoldiahavets vattenyta för 11 000 år sedan.
Platån här ligger på ca 175 möh. Samma nivå som Tattartjärnsplatån och Ljustjärnsplatån som ju är en del av Istidsleden.
Alla dessa platåer har bildats i samband med inlandsisens avsmältning för 11 000 år sedan. Isavsmältningen avstannade en period och iskanten blev liggande här vid Riddarhyttan. Isen bröts upp och många stora isblock blev liggande här vid det som nu är Lien. Mellan dessa avsattes stora mängder sand. Platåerna bildades alldeles under vattenytan.
Platåerna är uppbyggda av sand som på toppen täcks av någon meter grus och sten.
Du når platån genom att följa stigen nerifrån vägen vid Lien, strax bortom Liens camping. Alldeles efter sjön går en stig in mot höger. Följ den.
När du vandar längs övre delen av stigen ser du tydligt hur platån sluttar brant ner mot Lien.
Yttre delen av platån upplevs nästan som en liten udde. Här täcks marken av bärris och höga tallar dominerar trädskiktet. Här har man en fin utsikt över Lien.
Här vid Svavelberget ser man den tydliga gulaktiga färgen som vittnar om hög svavelhalt i malmen. Så kallas också gruvan för Svavelbergets sulfidmalmsgruva. Kärrbo Svavelberg är ytterligare ett namn på platsen.
Vid mitten av 1500-talet bröt man under Gustav Vasas påbud kopparmalm här. Det är den första dokumenterade kopparbrytningen här i trakten. Sannolikt har man även tidigare brutit koppar men det går inte att fastställa när och var.
Kopparmalmen smältes i hyttor i närheten. Hyttor på 1500-talet var Skilå Nedre hytta samt Korphyttan. Eftersom man vid samma tid bröt koppar även vid Korphyttefältet kan man förmoda att malmen smältes där.
Kopparhalten i malmen var låg och brytningen blev kortvarig.
Det har senare gjorts fler försök till brytning men inte heller dessa tycks ha resulterat i några större mängder malm.
För drygt 100 år sedan fanns det stora planer för malmbrutningen i Riddarhyttan och för Storgruvan. Man trodde på en stor ökning av malmbrytningen i bland andra gruvorna i Bastnäs och Stålklockan. Även här i Storgruvan skulle malmen upp ur berget.
Ett sovringsverk byggdes där inte bara malmen från Storgruvan bearbetades utan även från andra gruvor. En linbana tog sedan den sovrade malmen till det nybyggda anrikningsverket i Hultebo.
I storgruvan bröt man 1917-19 järnmalm, till största delen i dagbrott. Man bröt även en del ceritmalm här, ca 5 ton.
Men redan under 1919 kunde man konstaterade man att malmtillgångarna var alltför små och inte brytvärda.
Vill du nå högsta punkten i Västmanlands län är det till Timmeråsarna du ska bege dig.
Utsikten är milsvid. Vid klart väder ser man ner över Baggådalen. Tittar man noga ser man även den gamla gruvlaven i Bäcka.
Skogen vid Timmeråsarna är huggen sedan ett antal år tillbaka. Utsikten är därmed fri men tät ungskog är på väg upp så passa på att beta av detta uflyktsmål.
Den 1 km långa leden är markerad upp mot toppen där en informationsskylt finns. Stigen är medelsvår med en viss stigning i höjdled.
Glöm inte kikaren!
Tjyvstenen är ett stort flyttblock som nära nog kan mäta sig med StorKari sten.
Längs grusvägen mellan Lerkulan och Uggelforsen finns en skylt, Tjyvstenen. Därifrån går en lättgången, markerad stig några hundra meter fram till stenen. Intill vägen passerar man en bäck och där finns en liten bro.
Väl framme vid stenen finns en informationsskylt där det berättas om LasseMaja och hans eskapader kring Tjyvstenen.
123 632 75 06
© Geopark Riddarhyttan 2024
Senast ändrad 240720
