StorKari Sten
För att tysta kyrkklockorna i Skinnskatteberg kastade jättekvinnan Stor-Kari från Passboberget denna sten. Stenen nådde dock inte ända fram utan hamnade här, halvvägs fram till sitt mål.
I folktron var det jättar som, när de blev rasande på kyrkornas klockklang, i sin ilska kastade dessa stora block mot närmaste sockenkyrka. Dessa stora flyttblock kallades jättekast.
Jättarna var besläktade med gudarna. Samtidigt som jättarna ofta var fientliga mot gudarna kunde äktenskap ingås mellan gudar och jättar.
Jättarnas välde var Jotunheimen, ett av Yggdrasils nio världar. I Jotunheimens skogar och berg kunde jättarna avskärma sig från människornas värld. De försvarade sig med hjälp av den väldiga fästningen Utgård.
Var StorKari befann sig i detta sammanhang lämnar vi till vars och ens egen fantasi och övergår till ...
Inlandsisen är ständigt i rörelse. Av snö växer isen till i mitten och den plastiska ismassan glider sakta utåt, från isens centrum.
När isen rör sig slits små och stora block loss från det underliggande berget. Blocken transporteras med isen, infrusna i ismassan.
I iskanten smälter sedan isen av, eller kalvar, genom att stora isblock lossnar ut i havet. Där isen smälter landar de infrusna blocken.
Block kan transporteras lång väg med isen. Man kan alltså hitta material som härrör från tiotals mil bort. Små block har sannolikt transporterats längre än stora.
Vi vet inte var det stora flyttblocket StorKari Sten har brutits loss från berget men vi vet att det kan vara ganska långt härifrån.
Från vägen mot Skilbyarna visar en skylt var stigen leder mot StorKari sten. Det är en fin, lättgången, promenad på 800 meter. Man passerar en torpruin, Hagen, och informationsskylt finns vid torpruinen.
Strax norr om infarten till Övre Källfallet, några kilometer från Riddarhyttan, finns en parkeringsficka invid vägen. En skylt som föreställer självaste Stor Kari talar om var man ska parkera. En kort stig leder från vägen fram till stenen.
123 632 75 06
© Geopark Riddarhyttan 2024
Senast ändrad 240720
